närvarande av Västra Frölunda Naturvårdsförening, som håller ett 15-tal Highland Catteldjur. Betet pågår hela året och på vintern sker stödutfordring.Historiskt sett har strandängar och hagmarker huvudsakligen hållits öppna genom bete medan slåtterängar har slagits och skördats, varefter betesdjuren har släppts ut på de slåttrade markerna.
Betesmark finns på båda sidor av Välenviken, området mellan Torstens ås och Marholmsvägen på Frölundasidan samt mellan Välenviken respektive ån och Hagkroksvägen på Askimssidan. Betesmarken
är dimensionerad för 15 vuxna djur, som vinterutfordras. Vindskyddetär byggt för 15 djur och betesdriften är avpassad för skiftesgång mellan olika fållor. Betesområdet arrenderas för
närvarande av Västra Frölunda Naturvårdsförening, som håller ett 15-tal Highland Catteldjur. Betet pågår hela året och på vintern sker stödutfordring.
De lägst belägna delarna som tidvis översvämmas är rika på begärliga betesgräs. Denna zon utgör också ett viktigt födosöksområde för framför allt vadarfåglar och är en värdefull biotop för denna artgrupp, t ex enkelbeckasiner, men också för änder och gäss.
Högvattenzonen är viktig för häckande arter som är mindre känsliga för höga vattenstånd i havet. Arterna, i den örtartade vegetationen, betas olika hårt vilket framgår av beskrivningen under naturmiljöer.
I de torrare delarna av betesmarken återfinns fåglar som sånglärka, stare, gulärla, sädesärla och ängspiplärka.
Välhävdad strandäng och hagmark som betas året runt av skotsk höglands-boskap. Traditionellt bete med stor hänsyn till kultur- och naturaspekter och ett jämnt fördelat betestryck över området.
Utökning av betesmarken på Askimssidan Bevara naturliga stränder med översvämning av markerna till följd av normala vattenståndsvariationer i havet.
Beteshävd eftersträvas ända ut mot vattnet för att gynna en rad häckande eller rastande vadare, bl a tofsvipa, rödbena änder och gäss.
Betesdjur och gäss. Begärliga betesgräs i saltängs- och i högvattenzonen, t ex salttåg, krypven, kärrkavle och mållor samt vissa insektsgrupper, t ex stritar och dyngbaggar.
Vadare av olika slag, t ex tofsvipa och rödbena samt olika gåsarter. På sikt även sydlig gulärla och brushane på välbetade gräsytor.
Salttåg och krypven samt rödbena och gäss i den betade zonen närmast vattnet. Längre upp, i den torrare betesmarken, utgör tofsvipa, stare, gulärla, sädesärla och sånglärka indikatorarter. Betesdjuren ratar vissa arter, "negativa indikatiorarter", främst veketåg, knapptåg, tuvåtel, smörblomma, åker- och vägtistel samt nässlor.
Bete året runt med Higland Cattledjur (15 djur)
För att få ett jämnt betestryck och undvika betesdepression bör lämplig fållindelning av betesmarken ske. Betet skall vara jämnt fördelat över området för att undvika alltför stort markslitage och söndertrampning av grästäcket.
Stödutfodring vintertid. Detta bör ske när betet minskar under vinterhalvåret för att bibehålla ett gott betestryck på betesmarkerna.
Vid behov utföra betesputsning för att bl a hålla efter veketåg och tuvtåtel och andra växter som djuren undviker. Enstaka vägtistlar kan dock sparas för fröproduktion för att gynna steglits och andra fröätande fågelarter. Smörblommor slås lämpligen innan frösläppet. Om dessa åtgärder visar sig otillräckliga i längden kan viss insådd av köver- och vallgräs eller andra åtgärder övervägas.
Ta bort träd och större buskar på de lägst belägna delarna då vadare ser dem som hot. Kråkor använder dem som utkikspunkter. Enstaka träd får finnas kvar i de högre belägna partierna i betesmarken. För att undvika barkskador kan träden förses med särskilt skydd mot djuren.
Gränsdragningen mellan våt- och fastmarksäng samt mellan ängsmark och dikes- och vägkant och bryn och buskmark är delvis flytande.
Välhävdad ängsmark saknas i dagsläget. Mindre partier med ängsartad vegetation och med möjlighet att utvecklas till slåtteräng finns i olika kantzoner och bryn samt i vissa våtmarkspartier, t ex sydost om Torstens ås och vegetationsklädda äldre deponiområden och torrgräsmarker mellan Näsetvägen i höjd med ängås och Tallboängen. Dessa miljöer kan sägas utgöra potentiella ängar som kan restaureras genom röjningar, regelbunden slåtter och ängsskötsel.
ängsmarken på Torstens ås sydostsluttning kan utvecklas till en slåtteräng liksom gräsmarkerna på deponiområdena vid Näsetvägen. Området mellan ängen i sluttningen av Torstens ås och mudderdeponin respektive Välenviken har karaktären av en våtmarksäng.
Hävdad fastmarksäng respektive våtmarksäng med en artrik ängsflora samt ett rikt insekts-, djur- och fågelliv med inslag av enstaka buskar och träd.
Slåtteräng/fastmarksäng:
Enstaka ädellövträd, solitärer och hamlade träd och buskage, gökärt, vitsippa, gulvial, gullviva, vårbrodd, prästkrage, jungfrulin, ängsvädd m fl ängsarter samt ängspiplärka, gulsparv och andra fågelarter samt insekter och fjärilar knutna till brynmiljön.
Våtmarksäng:
ängsbräsma, olika starrarter, kabbeleka, iris, strandklo, topplösa, och videört, aurorafjäril, gräshoppsångare, enkelbeckasin och kornknarr samt olika insekter.
Fågelbär, slån, hassel, rosor, hamlad ask, hagtorn och rönn och enstaka ekar.
Gökärt, ängsvädd, vårbrodd, knägräs, knappfryle, blekstarr, ängsviol, gullviva, och ängsbrämsa samt i våtmarksängen även gräshoppsångare och beckasiner.
årlig slåtter och traditionell ängsskötsel såsom fagning, gallring, röjning och hamling. även ängsskötsel, slåtter etc på våtmarksängen. Slåttern av önskvärda arter sker efter det att växterna fått fröa av sig. Icke önskvärda arter slås innan de fått fröa av sig och bortforslas omgående. Slaget växtmaterial av önskvärda arter vänds torrt och tas därefter bort för kompostering. Höet kan också nyttjas för utfodring av betesdjuren. åtgärden kan kompletteras med efterbete på sensommaren, vars omfattning blir beroende av olika stadier i successionsutvecklingen hos växtligheten.
I gräsmarken mellan Näsetvägen och åkereds skolväg finns en starkt kulturpåverkad vall- och buskvegetation där gräset slås årligen. Buskvegetationen dominerar området och utgörs av olika rosor, vitoxel, äppelträd, videkornell och häckoxbär med inslag av bl a bladvass och rörflen, hallon, nejlikrot, jordreva, älgört och videört.
I buskmarken vid parkeringen väster om Hagkroksvägen växer en rad busk-arter, vide, hartsros, äppelros, päronträd, rosentry, vinbär och krusbär. Här finns även inslag av högvuxna hallon, björnbär, brännässlor, videört, älgört och rosendunört. Buskmarkerna är ohävdade och hyser ett rikt och varierat fågelliv med olika arter som gulsparv, grönfink, törnsångare, ärtsångare, svarthätta, trädgårdssångare, gransångare, koltrast, buskskvätta, gärdsmyg och järnsparv.
Mosaikartad buskmark med bryn- och örtvegetation Varierad och rik buskvegetation i olika successionstadier med inslag av bl a bladvass, älgört, björnbärs- och hallonsnår, gräs och blommande ängsväxter samt ett rikt fågelliv av häckande, rastande och övervintrande fåglar.
På längre sikt kan även vissa utfyllnadsområden utvecklas till slåtterängar.
Apel, hagtorn, slånbär och rosor.
Kärrsångare, törnsångare, ärtsångare, trädgårdssångare, gransångare, gulsparv, rosenfink och andra karaktäristiska busk- och brynarter.
Hasselmus och hasselsnok.
Rikt insektsliv med fjärilar och olika pollinerande insekter.
Videbuskage, hagtorn, rosor, slån och törnsångare.
Viss underhållsröjning och gallring av triviala och alltför konkurrenskraftiga träd och buskar, främst de som övergår i trädskikt. Bibehållande av mosaik i form kantzoner och flikighet i buskvegetationen.
Traditionell ängsslåtter av gräsvegetationen i buskmarken från mitten av juli. Vid behov även slåtter av gräs- och örtvegetationen i buskmarkens ytterkanter samt vid åkereds skolväg och liknande åtgärder som är gynnsamma för ring-märkningsverksamheten vid Hagkroksvägen.
Välutvecklade brynmiljöer finns runt Torstens ås. I gräsmarken mellan Näsetvägen och åkereds skolväg finns en buskvegetation med smärre brynmiljöer (se buskmark). I brynens trädskikt finns bl a ädellövträd som ek, ask, lind, fågelbär och lönn. Buskvegetationen är rikt utvecklad med slån, hassel, hägg, olvon, nypon, sälg, trubbhagtorn, apel, vildkaprifol, skogstry och humle. I markskiktet finns arter som vitsippa, svalört, skogsviol, vippärt och liljekonvalj samt till helt nyligen även blåsippa. Brynmiljöerna är rika på fåglar, insekter och olika djur t ex igelkott och rådjur.
Vackra och artrika bryn med en rik ört- och buskvegetation samt med inslag av främst olika ädellövträd.
Ek, ask och lind, fågelbär, hassel, apel, kaprifol, hagtorn, skogsolvon, slån, vippärt, gökärt,gullviva, desmeknopp, blåsippa, smånunneört, mollusker, fjärilar, törnsångare, nötkråka, stare och skogsduva, igelkott, hasselmus och hassel-snok.
Ek, lind, rönn, fågelbär, hassel, slån, rosor samt pollinerande insekter.
Blåsippa, vippärt, desmeknopp, törnsångare, gröngöling, stare och skogsduva, igelkott, hasselmus, hasselsnok samt fjärilar och insekter av olika slag.
Initialt utvidgas brynmiljöerna i vissa partier bl a på s.o sidan av Torstens ås.
Selektiv röjning och gallring för att skapa bredare, öppnare och mer flikiga bryn och för att gynna målarter.
årlig slåtter av gräs och örtvegetationen i brynens ytterkanter. Slåttern sker helst med skärande verktyg såsom lie efter det att växterna fått fröa av sig Slaget material samlas upp, torkas och vänds för att därefter komposteras eller nyttjas som foder för betesdjuren. Underhållsåtgärder i form av selektiv röjning och gallring av buskar och träd vid behov.
Skogsbestånd finns på Torstens ås, och mellan Välens östra strand och Hagkroksvägen. Skogen på Torstens ås är påverkad av det kustnära läget med starka vindar och är delvis av krattyp. I randzonerna med lite kraftigare jordtäcke finns ädellövträd som lind, lönn och större ekar och örtvegetation. De högre belägna delarna har karaktären av hedekskog med inslag av planterad tall och gran. På Torstensås finns även en rest av ljunghed med enbuskar samt inväxande björk, asp och rönn med ljung, blåbär, lingon och kruståtel.
På östra sidan av Välen, vid Hagkroksvägen, finns också en strandnära lövskogsdunge med främst sälg och björk med ett rikt buskskikt. Rödhake, lövsångare och bofink hör till karaktärsarterna i skogsmiljöerna.
En varierad skogsmiljö med inslag av naturskogspartier med gamla träd och död ved omväxlande med glesare skog vid utsikter, stigar och fornlämningar.
Eventuellt kan skogsbete prövas i delar av sälgdungen vid Hagkroksvägen
Ek, fågelbär, asp samt sälg i dungen på Välens östra strand. Vit- och blåsippa i ängslövskog. Blåbär, ljung och lingon i hedekskog. Myror och vedlevande insekter och svampar. Bland fåglarna skogsduva, nötkråka, stenknäck, svartvit flugsnappare och kattuggla. Hasselmus och hasselsnok.
Pungmes är en möjlig målart i trädungen vid Hagkroksvägen på Välens östra strand.
Ek, hassel, asp, lind och hackspettar. Sälg i dungen på Välens östra strand.
Olika vedsvampar och hålhäckande fåglar t ex. stare, nötkråka, nötväcka, stenknäck och kattuggla
I huvudsak fri utveckling. Röjning och avverkning av främst gran för att undvika igenväxning av framför allt ljunghedspartier.
Underhåll av stigar och utsiktsplatser vid behov.
åtgärder för att gynna biologisk mångfald vid behov, t ex. röjning. För att undvika intensiv påverkan på träden av betesdjuren, kan vid behov skydd appliceras runt vissa träd i sälgdungen.
Hällmark och kalt berg finns insprängda i skogsmarken på Torstens ås och på västsidan av Store Lund. Här växer bergtall samt sparsamt med gräs och örter som kruståtel och bergven, bergsyra och styvmorsviol samt marktäckande lavar och mossor. På hällarna växer rikligt med skorplavar av olika slag.
Berg och hällmark omväxlande med hedvegetation med olika ris- och gräsarter samt moss- och lavsamhällen.
En, ljung, kruståtel, bergsyra och typiska moss- och lavsamhällen.
Ljung.
En, ljung och bergsyra.
I huvudsak fri utveckling. Röjningsinsatser och andra åtgärder vid behov för att bevara öppna ljunghedspartier och hällmarker.
Väg- och dikeskanter utefter vägar, gångbanor och olika aktivitetsytor finns längs bl a längs gamla Näsetvägen och åkereds skolväg från Marholmsbron till Torstens gård samt utefter vägarna från gården och förbi idrottsanläggningarna vid åkered.
Antalet observerade gräslika och örtartade växter är dygt ett hundra med många blomväxter.
Diken och vägkanter är rika på insekter, bl a olika fjärilsarter och födosökande fågelarter, t ex dvärgbeckasin i fuktiga partier och piplärkor och ärlor i torrare delar.
Bevara och utveckla biologiskt rika och varierade vägkanter och vägdiken med en varierad ängs- och högörtsvegetation samt en rikt insektsliv.
Fjärilar, humlor, bin och andra insekter samt konkurrenssvaga blommande örter, t ex jungfrulin och käringtand.
Konkurrenssvaga örter såsom ljungfrulin, käringtand och blåklocka samt fjärilar.
Skötsel/åtgärder:
Slåtter efter det att växterna fröat av sig, lämpligen i slutet av september. Därefter tas slaget material bort för kompostering eller för att användas som foder åt betesdjuren. Skötselinsatserna inriktas på att gynna blommande konkurrenssvaga växter som är omtyckta av fjärilar, bin och humlor.
Selektiv röjning och gallring av buskar och hög vegetation vid vägkanterna för att undvika trafikrisker. Vid t ex överväxt med starkväxande gräs bör bort-skalning av grässvålen ske. Konkurrenssvaga växter kan på detta sätt gynnas.
Undvika kulverteringar av vägdiken och asfaltering eller påfyllnad av stenkross-material på vägkanterna. Utfyllnad bör istället ske med sand och grus.
Ställvis oregelbunden slåtter för att gynna högörtsvegetation.
Utfyllnadsmark och deponiområden väster om Välenviken och söder om Torstens ås utgörs av muddermassor och avloppsslam som stabiliserats med bl a kalk. Området är mycket näringsrikt och domineras av högvuxen bladvass, rörflen, brännässlor, kvickrot, hundkex och snärjmåra. I ett kärrartat parti växer flaskstarr och mannagräs.
Röjda ytor uppvisar en ogräsflora med bl a arter som blåklint, duvvicker, lomme, penningört och åkersenap, som illusterar den fröbank som finns disponibel i ytjorden. I området finns även en mosaik av slumpvis ihopkomna arter såsom blekstarr, gulvial, jordreva, rosendunört och stallört.
I området finns dungar av asp, sälg, glas- och vårtbjörk samt jolster, slån, trubbhagtorn och rosor. Genom området löper ett antal rådjursstigar, några även utnyttjade som promenadstigar.
Bevara och utveckla ruderatvegetationen och mosaiken med omväxlande partier av vass, örter, buskar och träddungar. Vidmakthålla mängden av fröproducerande växter som är betydelsefull för många övervintrande och rastande tättingarter, bl a steglits, vinterhämpling och gråsiska.
Växter med rik blomning och fröproducerande växter, omtyckta av fjärilar samt fåglar, bl a buskvätta, törnsångare och kärrsångare. Främst olika gräs, och högörter med betydelse för olika djurgrupper, insekter, mollusker, fåglar och vissa däggdjur.
Anpassning till miljöåtgärder, t ex täckning av deponimassor i området. Ruderatvegetationen bibehålls genom återkommande störningar i form av slåtter, körning med maskiner eller annan markbearbetning på vissa ytor. Delar av deponiområdet kan utvecklas genom att anlägga skiften av ruderatytor med karaktären av åkerträda i en ca fyraårig växtsuccession, anlagda så att fuktighetsgradienten ner mot Välenviken kan utnyttjas och som ger karaktären av smala ägoskiften från jordbrukets tid.
öka tillgängligheten genom anläggande av en gångstig genom området.
Kontroll av lakvatten.
Fornlämningar finns främst på Torstens ås och Store Lund. Samtliga fornläm-ningar har ett mer eller mindre utpräglat krönläge. De bör hållas helt fria från träd- och buskvegetation. Röjningar bör också omfatta ett område omkring varje fornlämning så att dess läge i terrängen kan upplevas. Detta innebär att viss siktröjning kan behöva göras främst kring stensättningen på Store Lund, benämnd VF34 i fornminnesregistret.
Beträffande vissa andra vårdobjekt (As1 och VF 34) sköts den kontinuerliga vården och tillsynen för närvarande genom stadsmuseets fadderverksamhet.
Karaktären av hed, t ex ljunghed, bör kunna återskapas kring rösena.