5. KULTURLäMNINGAR

Västra Frölunda är rikt på fornlämningar från alla tidsperioderna sten-, brons- och järnålder. I Välenområdets närmaste omgivningar finns således 8000 år gamla boplatser från fångststenåldern liksom det finns hällkistor, hällristningar, bronsåldersrösen, fornborgar och gravhögar, d v s fornlämningar som täcker in hela förhistorien till och med vikingatiden för 1000 år sedan. Kunskapen om områdets förhistoria har ökat väsentligt under de senaste decennierna. Denna kunskap har främst erhållits genom de många arkeologiska undersökningar som gjordes på 1960- och 1970-talen inför Västra Frölundas omvandling från jordbruksbygd till stadslandskap och förort. Tack vare flera fornminnesinven-teringar känner vi ganska väl till vilka fornlämningar som finns i denna del av Göteborg. I "Frölundabilder" utgiven av Västra Frölunda hembygdsförening har Stina Andersson i "Fångstmän och bönder i Frölunda under 7000 år" beskrivit förhistorien utifrån fornlämningarna och de många utgrävningarna.

De fornlämningar som finns i Välenområdet är alla belägna på bergspartierna. De leriga strandängarna ansluter direkt till dessa bergspartier, vilket innebär att området till stor del saknar de mellanliggande lite sandiga sluttningarna som varit lämpliga för olika strandbosättningar. Detta förklarar frånvaron av sten-åldersboplatser vilka annars är mycket vanliga i Välenområdets närmaste omgivningar.

Under nästan hela förhistorien är det således endast bergspartierna som stuckit upp som öar i havet. På dessa öar byggde bronsåldersmänniskan sina gravar i form av rösen och stensättningar. Främst de sistnämnda kan också vara från den äldre delen av järnåldern. På Torstens ås finns ett röse och en stensättning, benämnd VF 20 enligt fornminnesregistret. De har ett för dessa gravar karakteristiskt krönläge. även på Store Lund, likaledes på krönet, finns också en stor röseliknande stensättning ( VF 34). På ett lägre krön i sydväst finns ytterligare en stensättning (VF 33). På Store Lund kan finnas fler fornlämningar eftersom diverse otydliga stensamlingar förekommer. I en häll finns även tre runor inristade. Sådana kan också vara spår av sentida odling. I norra delen av Store Lund finns en platå som uppenbarligen varit odlad i sen tid och där man kan se två odlingsrösen i anslutning till en stenröjd yta. Ytterligare en sentida lämning på Store Lund är den husgrund som finns i sydväst nära vägen.

öster om Välenviken på Askimssidan ligger ytterligare en stensättning (As 1 i fornminnesregistret). Den ligger ett 10-tal meter söder om bergskrönet. Denna stensättning är en bra representant för den särskilda typ av oregelbunden stensättning som är en mycket vanlig gravform i Göteborgsområdet. Den är väl belagd genom otaliga utgrävningar.

Röset och stensättningen på Torstens ås och stensättningen på krönet av Store Lund är försedda med fornminnesskylt med upplysningstext.

Under bronsålder och tidig järnålder när dessa gravar anlades var Välenviken en stor havsvik som sträckte sig ända in i det som nu är centrala Mölndal. Välenområdet utgjorde då en säkerligen betydande segelbar inre vattenled viktig både för kommunikation och fiske.

I Hultåsens östra sluttning mot Järnbrottsmotet finns en hällristning i form av en båt. Lösfynd i form av en hålyxa i grönsten och stensänken har gjorts i Tallboängen.

ännu under järnåldern för mer än 1000 år sedan har strandängarna i utmed Välen utgjort en havsvik. Alltefter som landhöjningen torrlagt områden har de kunnat utnyttjas och då främst som betes- och slåttermark.

Ytterligare en verksamhet som avsatt tydliga spår i Västra Frölunda och då i synnerhet på Näset, är den stenbrytning som skedde under slutet av 1800-talet och fram till första världskriget. Mängder av gatsten och stenblock höggs då och skeppades ut från kusten. överallt kan man se spår av denna ytliga berg-täkt. I Välenområdet har berget på Torstens ås åtskilliga sår efter stenbrytning men även på Store Lund har man tagit sten ur berget. På en lodrät bergsida vid åkereds skola finns en inhuggen text, som berättar att vägen byggdes om som ett nödhjälpsarbete 1923-1924.


Senast ändrad 2000-09-10       Hem